torsdag 24 mars 2011

Födelsedagsmånad

Oj, vad tiden går fort när man har roligt! Mars månad är en riktig födelsedagsmånad i min familj. I helgen som gick var det hela tre stycken som fyllde år. Självklart gör jag kort till alla! Här är det första kortet:




Jag köpte också ett litet staffli till, som man kan ställa kortet på. Den som fick det har nyss flyttat hemifrån så jag tänkte det kunde få stå i ett fönster eller liknande, tills de "rätta" inköpen hunnit bli gjorda. Det kan ju vara roligt att ha nånting annat än kala väggar att titta på...

Nästa kort gick till en man som dels fyllde år och dels har skaffat sig en Porsche att leka med i sommar :)

Han fick det här kortet:




Detalj från kortet:


Jag tyckte det blev riktigt roligt!
Inuti kortet hade jag satt dit den här texten:



Det sista kortet för helgen blev detta, till min älskade G som fyllde år i måndags:



Det är första gången jag provat att göra ett kort där man "ser igenom" kortet. Den tekniken kallas säkert för  något särskilt, men jag har inte lärt mig alla termer ännu. Här är lite fler bilder:




Och på baksidans nedre kant hade jag gjort mitt "signum":


Det är ett väldigt arbetat kort och det tog mig sex timmar att göra, men det var det värt! Jag gjorde en hel del misstag på vägen så som lite "plus" har jag lärt mig massor till lästa gång.

Förutom alla kort har jag dessutom gjort en ny layout till mitt 40-års-album. Denna gång blev det en receptsida på den smarriga förrätten vi åt på festen. Denna LO har jag dessutom skickat in till månadsutmaningen hos Svensk Scrapbooking. Man skulle följa denna skiss:


Och mitt resultat blev så här:


Några detaljbilder:


Jag skar runt huvudet på kockan och satte en bit 3D-tejp under för att lyfta upp det lite.




Jag blev ganska nöjd även om det finns några detaljer jag hade kunnat gjort annorlunda. Men jag är ju inte heller van att följa skisser, så det är en ny erfarenhet. Det finns verkligen mycket att lära, det är en helt ny värld som öppnat sig för mig. Jag har så roligt!

Något annat roligt är att snön nästan är helt borta på min ena uteplats, så i helgen  ska jag göra iordning den ordentligt. Sen blir det dags för invigningsfika! Kanske jag t o m lyckas baka något gott....

onsdag 16 mars 2011

Äntligen en tjej!

Allting i mitt liv är grabbigt och sportigt och ibland lite buffligt - fast på bus så klart :)
Inte för att jag är så särskilt grabbig själv utan för att jag har två söner och min man har en son som bor hemma och två som flyttat till eget. Han har visserligen en utflyttad dotter också, men gissa vad hon har? Jo, två söner.... Jag har dessutom två bröder och den ena har just fått - en son.... Och mina barn har en lillebror på pappans sida.

Men nu har det hänt! Det har dykt upp en liten tjej i sammanhanget. Mina barn har fått en lillasyster (deras pappa igen), vilken utmaning både för henne och för alla brorsorna. Och för mig, för jag fick äntligen, äntligen, äntligen göra ett tjejkort!



Jag har kommit in i nån slags rosa period sista tiden. Jag tror inte att jag någonsin varit särskilt "rosa" av mig tidigare. Jag minns en period i tonåren med lila, men inte rosa, jag tyckte rosa var "töntigt". Men nu vill jag att allt ska vara rosa, blommigt, ljuvt och pluttinuttigt! Jag skulle vilja tapetsera hela vardagsrummet med rosablommig tapet, men jag tror inte det riktigt skulle uppskattas av övriga familjen så jag fick nöja mig med att köpa dessa underbara krukor istället:






Alltid något! :)

måndag 14 mars 2011

Efterlängtad återkomst

Imorse när jag gick ut med soporna blev jag så glad. Är det så kul att slänga sopor?? Nej.... men jag hörde koltrasten för första gången denna vår! Och jag älskar verkligen koltrastens sång. Om du undrar hur den låter kan du lyssna här (på högra sidan finns ljudinspelningar):

http://www.wildlifegarden.se/fagelsidor/koltrast.html

På något sätt ryms både ett stänk av sorgsenhet och en ton av glädje i koltrastens sång. Den har många olika läten och kan dessutom härma andra fåglar och till och med vissa "mänskliga" ljud. En fascinerande fågel som dessutom blivit utnämnd till Sveriges nationalfågel.

Annars har jag inte hunnit vara utomhus så mycket denna helg, det har varit fullt upp med födelsedagsfirande för Son2 och barnvälsignelse för brorsonen. Och givetvis träffar med släkten :)

Självklart har jag tillverkat kort till både son och brorsbarn. Här är kortet till 14-årige sonen:


Jag har faktiskt vågat mig på att delta i månadsutmaningen på Svensk Scrapbooking med detta kort. Får se om jag får några röster!

Och så här ser kortet till min brorson ut:


Och fler kort lär det bli för denna månad är det många som fyller år, jag har fullt upp... :)

"Stackars" mig, haha.....

tisdag 8 mars 2011

Go Crazy!

Äntligen börjar det kännas som våren är på väg. För tillfället jobbar jag så smått i en blomsterhandel och där innebär den annalkande våren att den kommande trädgårdssäsongen måste beredas plats. Så idag har vi skottat och städat utomhus, och min uppgift blev att städa ur själva "kassaburen". Den har under vintern använts som lagerplats för lite smått och gott blandat med damm, grus och väldigt mycket inblåsta löv.... Min handledare sa till mig att jag skulle "go crazy" och göra det som jag tyckte behövdes.

Go Crazy.... Tyckte det var ett sånt härligt uttryck! Är det inte lite "Go Crazy" över hela våren? Temperaturen halkar fram och tillbaka, fåglarna sjunger som aldrig förr och så småningom poppar det upp blommor och grönska lite här och var och överallt. Det finns en sån glädje i naturen, en livskraft som inte går att stoppa. Själv smittas jag av en Ronja Rövardotter-känsla där jag delar hennes vårskrik och frihetslängtan. För nog kunde Ronja Go Crazy minsann! Och kunde hon så kan väl jag. Jag vill vara lite galen, ta några hoppsa-steg på väg till bussen, köpa mig en rolig hatt, ha en svart strumpa på ena foten och en vit på den andra..... Känna frihetens vårvindar blåsa i mitt hår, krångla mig ur mitt livs "vinterkostym", helt enkelt börja LEVA. Det är dags att börja Go Crazy med gammalt skräp i mitt liv och låta allt vackert och fint få spira och komma fram. Knoppen har börjat brista. Jag är inte rädd, jag kan flyga. Go Crazy, det är VÅR!

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.
Dikt av Karin Boye

söndag 6 mars 2011

Min lilla mormor...

Det finns människor som är väldigt viktiga för mig även om vi inte ses så ofta. En sån person är min mormor. Vi bor inte i samma stad och jag hälsar inte på henne så ofta, och själv är hon numera strax över 90 år så hon reser inte gärna hit heller. Men hon finns i mitt hjärta! Jag blir glad när jag tänker på henne, vi har haft så mycket roligt tillsammans. Tyvärr går det inte så bra att prata i telefonen numera, så därför har jag gjort ett kort som jag ska skicka till henne:



Jag mår så bra när jag håller på med mina scrapping-projekt! När jag gjorde detta kort tänkte jag på när mormor och jag träffades sist. Då hittade jag hennes hattar i förrådet så vi provade hattar tillsammans. Jätteskoj! Synd att jag inte tänkte på att ta ett kort. Men det är i alla fall ett roligt minne att bevara.

Min tur att börja blogga...

Så var det dags. Jag som aldrig skulle börja blogga och "lämna ut mig själv". Ändå har jag insett att det finns saker jag faktiskt vill dela med mig av, och sånt jag vill publicera. Om inte annat så för min egen skull, som minnen. Det finns så mycket positivt och skönt i livet, varför inte dela med sig? Mycket handlar om skapande. Det kan ju passa bra så här när våren förhoppningsvis är på gång...

Jag som skriver är kvinna, mamma, fru, syster, dotter, vän, och vill vara en livsnjutare i livets alla skeden. Jag vill kunna njuta av det lilla, leva i nuet och omfamna Livet. Jag vet, det är pretantiöst, och alla har vi våra "ups and downs". Men mitt i allt vill jag ändå försöka påminna mig om källan till glädje som finns inom mig. Jag tror att den glädjen finns som ett frö inom oss alla, men det är inte alltid man lyckas hitta den.

En stor del av glädjen i mitt liv kommer från min familj. Jag är gift med G, har två egna barn, fyra bonusbarn, två bonusbarnbarn och en bonusbarn-hund (?). Det är därför inte så konstigt om de ibland nämns här på bloggen. Men jag kommer inte skriva något som inte personen själv godkänt att jag delar, jag vill ha respekt för min familjs integritet.

Sådär, det kanske kan räcka för ett första inlägg. Det ska bli spännande att lära mig hur det fungerar med en blogg! Jag har t.ex. försökt redigera teckensnitten, men det verkar inte slå igenom. Så småningom kanske jag begriper varför :)